Rösten som berättar att ''du förtjänar inte det här'',
samtidigt som man inväntar kaos som alltid brutit ut när allt varit bra, för en gångs skull.

Ligger i sängen med myggbitna och blåmärkta ben. Känner saknad samtidigt som jag önskar att ja vore på en annan plats än hemma.

Iallafall så ska jag snart somna till smattrandet av regndropparna som slår mot fönsterblecket.

Efter en veckas regn, solsken, dräggande, hungrande, skrattande, supandes och gud vet allt i Borlänge så är jag nu hemma, tyvärr. Jag har mått bättre än vad jag gjort på väldigt länge runt i kring mina fina flickor och pojkar. Har varit på fler konserter än vad jag någonsin varit i hela mitt liv och bara levt livet.

Bäst var utan tvekan Veronica Maggio och Nero. När Veronica klev in på scen blev jag lycklig i hela kroppen och skrek. Hon fortsatte med ''Längesen'' och när Petter följt av Daniel Adams-Ray klev in på scenen brast det. Tårarna var inte långt borta och jag kände liv. Jag sjöng med och kände lycka samtidigt som jag fick världens gosigaste kram. Jag var levande och ville stanna i ögonblicket ett bra tag efteråt.

Sedan var det Nero kvällen efter. I spöregn studsade jag runt med en kompis i publikhavet och bara levde. Drogs fram och tillbaka bland alla galna ungdomar som kände samma lycka som jag. Efter att jag och kompisen tappat bort varandra fortsatte dansandet på parkeringen i vattenpölar med ett gäng andra vänner, utan att vi brydde oss om någonting annat. Jag levde och mådde något otroligt bra.

Kort sagt kan jag säga att detta, trots en del motgångar, var en av de bästa sakerna jag någonsin gjort i mitt liv. Och jag saknar det redan.

Hade tid över imorse så jag tänkte att "varför inte laga en god och ordentlig frukost för en gångs skull?", vilket jag sedan gjorde. Lite fredagslyx.

Nu är jag hur som helst påväg till skolan! Har elevens val i tre dagar nu vilket lär bli lagom kul. Har valt NO-laboration med Robert. Även i år hade de plockat bort de lite roligare valen, så vi bestämde oss för att ta valet där våran handledare leder. Som en liten avslutning då vi inte längre kommer ha henne sen. Sorligt.

Söndertrampad. Förstörd. Nedbruten. Ensam.

Är på jobbet och Har precis bytt av Natasa i glasskiosken. Feta nice. Jobbar till ca 17:30 och sen är det hem o bara chilla. Mors dag idag ju, ni har väl inte glömt det?

Ligger i sängen och försöker vara intresserad av Eurovision samtidigt som choklad och popcorn håller mig sällskap. Är ostabil och ledsen ikväll och vet ingenting. Känner rädsla, ingenting annat.

Igår var en riktigt skön dag i skolan. Bara massa "finns-inget-att-göra-lektioner".

På kvällen glömde jag bort allt och hade en sjukt kul kväll med vänner, men även en hel del nya ansikten! Tog bussen hem runt 3 och stupade i säng halv 4. Gissa om jag är trött nu, när jag ska åka och jobba? Fkb haha.

Det är en sån skillnad på nutid och dåtid. En sån skillnad på hur saker händer och hur man tacklar det inträffade. En sån skillnad på hur det dåliga förändrats till något kaoatiskt på en helt ny nivå. När man trodde och påpekade att man mådde sämst i världen utan någon som helst vetskap om vad som väntade några år senare.

Några år senare står jag här. Jag står här och vet inte vad jag ska göra, inte i nuläget åt minstonde. Jag kan må hur underbart bra som helst. Nästan sådär läskigt bra så att man inte tror att det är sant. Samtidigt som jag helt från ingenstans kan gå ner i en enorm svacka där jag inte förstår eller känner någonting alls. Där orken försvinner som spårlöst och omsorgen om livet inte går att finna. En levande berg- och dalbana som från ingenstans stannar upp för en stund utan förvarning om vad som komma skall.

En berg- och dalbana som spelar ett spratt med mitt inre och ingen mindre än jag får sota för stoppen på vägen. Jag vet aldrig vart jag ska, jag vet bara att jag är påväg.

Ligger i sängen och tittar på jersey shore just nu. Är egentligen helt slut så jag förstår egentligen inte vad jag gör vaken. Haha.

Imorgon har jag en lektion i skolan, 10:50-11:50. Det är klassråd (världens onödigaste lektion) så jag funderar på att vara lite badass och stanna hemma istället. Får nog ut mer energi av det just nu.

Nä, back to TV. Puss

Saknad. Vad är det? Självklart är det en speciell känsla. Men kan man egentligen sätta ord på vad just ''saknad'' är och vad det innebär? Man kan ju sakna så himla mycket, under helt olika kategorier.

Man kan sakna en pojk/- flickvän, favoritgodsedjuret, ett visst klädesplagg, en plats, en maträtt, en familjemedlem eller kanske en vän. Ja man kan nog sakna hur mycket som helst!

Man kan känna en saknad efter den där gnistande dragsningskraften som drar upp en ur sängen varenda morgon när väckarklockan ringer. Den där dragsningskraften som forsslar ut energi genom kroppen och ger en ork för att göra sig redo för en dag med flera olika bemötelser, iaktagelser och prestationer. Den där energin som ska hjälpa dig att genomgå en hel dag utan att bryta ihop. Energin du behöver för att klara vardagen.

Just den där energin, den saknar jag.